COMP DAY
När klockan ringde i söndags var det bara att hoppa upp ur sängen och göra sig redo för att 30 minuter senare bli upphämtad för att åka hem till en av Lottas cheerkompisar Jen för tävlingsprep. Hon bodde hur fint som helt och jag och Lotta njöt som tusan av att det fanns en julgran vi kunde titta på när vi åt vår gröt vi hade med oss som frukost.
Hur fint?!
Håret lockades, sprayades och tupperades och smink fixades innan vi strax före 7 rullade vidare mot arenan. Lotta mötte upp sitt lag och gjorde sig redo för warm up och jag mötte upp min förening där jag fick hjälpa till med Senior level 1 innan de tävlade. Det var roligt att hjälpa laget och hålla pep talk innan de gick ut på mattan, önskar dock att jag hade känt dom tjejerna lite bättre för det var lite svårt att veta vad jag skulle säga men tränaren tyckte ändå att det var en bra idé att jag tog snacket haha. Drog fram lite gamla motiverande grejer från min tid som captain och det verkar ha funkat för dom presterade tydligen bättre än vanligt!
So thankful for the Twisters colors... Saknar teal <3
Senior (fast dom är typ juniorålder) level 1.
Sedan var det mitt lags tur att göra oss tävlingsredo. Till skillnad från vad jag är van vid i Sverige var nog det största fokuset glitter, glitter och mer glitter. Vi hade glitternagellack, glittersmink och ett starkt rött läppstift med läppglans ovanpå... herregud.
Stämningen var stressad men det kändes ändå skapligt under uppvärmningen. När vi springer ut på mattan ändras allt dock helt. Jag känner hur enormt stor stressen är hos hela laget och när musiken sätter igång känns det som att ett stort kaos bryter ut. Jag var själv inte särskilt nervös, hoppade ju bara in för att ha kul i princip och hade varken volter eller hopp att oroa mig för. Hela programmet kändes riktigt dåligt och när det var cirka 10 sekunder kvar av programmet stängs musiken av och en röst i högtalarna säger att domaren har valt att avbryta. Första tanken var "YES! Vilken lättnad, vi får en till chans!". Efter det hann jag fundera över vad som kan ha hänt, dom kan ju inte avbryta i slutdansen för att det såg stressigt ut liksom?! Vi börjar traska av och då ser jag en av tjejerna i laget stå och spy ner i en papperskorg, hon hade sprungit av mattan och domarna valde att avbryta.
Efter ännu mer kaos som jag inte ens orkar skriva om bestämmer vi att vi ska köra igen men dock måste två av de duktigaste i laget hoppa ur för att de har skadade knän som inte skulle fixa en gång till. (Måste bara parantesa lite att jag tycker att det är SJUKT att några som bara PRECIS klarar programmet en gång är tillåtna att stå på mattan, det kan ju inte vara sunt eller värt det någonstans...).
Efter ungefär en timmas väntetid här på golvet är det dags igen. Vi går ut och kör en gång till och trots att två personer saknas och flera stunt inte kan byggas så känns det i alla fall bättre. Kan bara likna känslan av den första gången med dag 1 på Worlds 2010, ni som var där förstår. Nästan vad som helst känns bättre efter en sådan crapgång och jag är väldigt glad att den första prestationen inte var min enda på det australienska tävlingsgolvet.
När både jag och Lotta var färdigtävlade stod playan på schemat igen. Helt underbart!
Sjukare tävlingsavslut får man leta efter!
Vi hann även med en första advents-fika på Starbucks. Vi har båda undrat länge om dom där pepparkaksgubbarna smakar som "riktiga" peppisar och bestämde oss för att det var dags att smaka. Ingen hit skulle jag säga, pepparkakssmaken var där men väldigt svag och kakan var mjuk och lite torr.
Stranddagen avslutas med ett grymt träningspass i sanden och lite yogaövningar som nog mest var viktiga för fotograferingen.
Yogaproffset Lotta inspirerar!
Dagen är dock inte slut där. Det är dags att gå tillbaka till arenan och kolla på level 5 och 6. Jag kickar fortfarande tävlingssmink och lockat tupperat hår i det här stadiet, ni skulle bara veta vilka konstiga blickar jag fick på stranden...
Not my favourite look...
Stället var fullsatt och det var riktigt kul att se dom mer avancerad lagen tävla.
Efter de här klasserna var jag ungefär lika trött som jag är på att skriva det här inlägget just nu. Sista laget tävlade 22.00 och vi hade varit uppe alldeles för länge. Vi rullade hem och tog den sista sparade energin och kirrade supermumsig efterrätt och mös ner oss framför filmen vi hyrt dagen innan.
Fryst banan med hackade nötter och kokos. Nom nom nom!
Efter att ha varit uppe i 21 timmar signade vi äntlignen ut och jag somnade som en stock. Så mycket intryck men också en så himla bra dag!
Over and out!