Trots att jag är i ett annat land med andra årstider och lever en annan vardag än förut händer samma sak som vanligt - ett snålt september. På något sätt har det lyckats bli så i tre år nu. Tidigare har det nog bara varit sommaren som ätit upp för mycket av lön och besparingar men nu vet jag inte vad jag ska skylla på. 

 

De två senaste åren har jag tacklat den fattiga månaden tillsammans med Malin i min lilla etta där vi delar allt, till och med säng. Vi levde på knäckebröd, tonfisk, ägg och ost om den var bra extrapris på Lidl. Vi pantade burkar och unnade oss något najs från affären för pengarna och tyckte allt att vi levde det goda livet. Tonfisk är ju jättegott och Malin kunde inte varit gladare när hon hittade kombon "tonfiskomelett". Det är ägg vispat med tonfisk som hon stekte till en grå pannkaka. Det såg inte gott ut, luktade inte gott, men smakade tydligen väldigt bra. Man måste ju tro på henne det lyckopillret.